Medial utveckling
På denna sidan kommer jag att beskriva min egen utveckling
mot certifierat spirituellt medium, vilket mitt mål är att bli
en dag. Här är väldigt mycket text och mer kommer det att bli
efterhand som jag utvecklas. Du får läsa så mycket eller så lite
du vill. Tidsordningen är det äldsta först och det nyaste sist.
Det ligger också sorterat i olika "högar" tex kurser, träning,
cirkel osv. För att läsa om något speciellt område, använd
knapparna till vänster.
Så här började det...
Egentligen kan man säga att allt börjar med att min far tragiskt
går bort i februari 2009, då det får mig att äntligen beställa
tid hos ett medium. Något jag tänkt göra under många år. I maj
kändes det lagom tyckte jag och jag får tid hos mediumet Lars
Mattsson.
Den första ande som kommer igenom är min farmor, som dog 1990.
Henne har jag själv försökt få kontakt med många gånger under
årens lopp men inte lyckats. Åtminstonde inte så jag märkt det.
Farmor visar sig vara väldigt pratglad, tro det - hon har ju
inte fått en syl i vädret under 19 år! Efter lite småprat om mig
börjar hon prata om att det nu är dags för mig att göra det jag
länge drömt om och velat göra. Jag förstår inget, hjärnan jobbar
febrilt med att tänka ut vad det kan vara. Hon säger att det är
mycket nytt att lära, att det är mycket jobb men att det kommer
att bli bra när jag är färdig. Förstår fortfarande inget...
Lasse försöker fråga henne mer och efterhand kommer det fram att
det är det här med det mediala hon menar! Herregud! Visst har
hon rätt, jag har så länge tänkt "tänk om man kunde jobba som
medium", det var verkligen något jag önskat göra. Farmor
berättar också att hon själv var medial då hon levde, men att
det var inget man berättade öppet på "den tiden" åtminstonde
inte på den småorten hon bodde. Nu vill hon att jag ska få
chansen då jag har alla möjligheter och verkligen vill och tror
på andevärlden till 100%.
Efter sittningen, där min far också kom igenom, frågar Lasse om
jag vill att han ska lägga lite tarotkort också för tid finns. I
dessa kommer det hela tiden upp att jag ska ut och arbeta bland
människor, då kommer jag att må bra i mig själv. Jag har mycket
kunskaper inom intution och kan använda mig av det. Det är något
jag inte förstår, jag som aldrig sett mig själv som intuitiv,
jag som aldrig gissar rätt kön på barnet i magen, jag som alltid
ställer mig i fel kö osv osv. Det kommer, under resans gång mot
mediumskapet, att visa sig att intution är så mycket mer och att
jag verkligen har intutionen i mig.
När jag går hem från besöket flyger jag nästan så glad känner
jag mig, jag har massor att tänka på och hur jag ska kunna gå
vidare.
Nu undrar ni säkert om jag känt av andar och andra saker
tidigare i mitt liv. Svar: Både ock. Jag kan inte säga att jag
minns jag sett något övernaturligt när jag var liten men jag var
otroligt mörkrädd, mer än normala barn skulle jag nog vilja
påstå. Jag kunde inte sitta i gillestugan och titta på
barnprogram själv då jag var i 8-10 års åldern utan min far
brukade sitta med under tiden. Jag var livrädd för att det
skulle vara någon under sängen, bakom dörren osv osv. Så vem
vet? Jag kanske har upplevt saker jag blivit skrämd av och som
jag sedan förträngt. Eller var jag bara ovanligt rädd av mig
helt enkelt.
Jag har dock varit övertygad om att man lever vidare efter döden
så långt tillbaka jag kan minnas och att man kan prata med de
döda, så de hör vad man säger, har det inte funnits någon tvekan
om.
När jag var i tjugoårsåldern var jag hos en medial kvinna som
säger till mig att "det här kan du också göra, det är bara att
sätta sig ner och slappna av och be om hjälp från andevärlden,
så får du det".
Jag tänkte att det säger hon säkert till alla och lägger det på
hyllan. Tyvärr... tänk om jag tagit henne på allvar, eller
frågat vad hon menade med det... Men allt har sin tid och det
var inte dags för mig då, jag var inte mogen helt enkelt.
Mellan 1991 - 2007 bodde vi i ett hus med mycket övernaturlig
aktivitet. Det började ganska lugnt då vi bott där ett par år,
med att vi (både jag och maken) hörde att någon gick på våningen
ovanför där vi satt. Barnen sov sött i sina sängar och vi
tittade bara på varandra, det var ingen annan i huset. Sen var
det andra sådana småsaker som kom då och då men det var inget
som störde på något sätt. Sonen sa att det bodde ett gammeltroll
i hans vägg, som kom ut därifrån och stod vid hans säng. Vi
gjorde inget väsen av det utan tänkte väl mer att det var hans
fantasi. Själv var han inte heller rädd för det. Lite senare
började han prata om att det brukade stå en man i hans rum men
inte heller det skrämde honom så vi bekymrade inte oss så
mycket. Själv blev jag väckt då och då av, troligen, samme man.
Jag kan än idag säga vad han hade för kläder och då jag på
senare tid frågat sonen om mannen på hans rum, så är kläderna
tämligen lika. Jag tyckte dock inte det var så kul att vakna av
att någon står bredvid sängen, man blir en aning rädd. Sen är
denne någon borta när man äntligen vaknar till sans ordentligt.
Många gånger har jag slagit ut med armarna och sagt till "någon"
att försvinna. I början kunde man tro det var en dröm, men nä,
det var det inte...
Så kommer vi in en bit på 2000talet och då sätter det fart.
Mannen som jag av någon anledning tror mig veta vem det är
hittar på mer o mer bus. Saker kommer farandes i luften, saker
flyttas, jag känner hur någon sätter sig i sängen då jag är
vaken, mina fåglar reagerar kraftigt på "ingenting" och jag kan
förnimma mannen i ögonvrån då och då. Det värsta av allt är att
nu börjar dottern, som är 14 år att bli riktigt rädd för att
sova på sitt rum. Anden är där och skakar i hennes säng, rör
runt bland hennes saker, kompisar ser honom i en spegel på
rummet och mycket mer händer. Tillslut sover hon på soffan... Då
kontaktar jag mediumet Anders Åkesson och han kommer tillsammans
med frun Lisbeth. De går runt och Anders bekräftar tydligt de
rum där det varit mest aktivitet och till dottern säger han, när
de kommer till hennes rum "här skulle jag inte vilja sova - här
händer det mycket". Anders visste inget när han kom till oss,
bara att vi hade problem. Han får kontakt med mannen och
beskriver personen och det visar sig vara den jag trott. Det var
ingen släkting utan han hörde till familjen som bott i huset
tidigare. Anden har inte bott där men varit mycket hos sina
föräldrar och antagligen sett som sin uppgift att titta till
huset när de inte hade det längre. Vi säger att han gärna får
vara kvar, bara han tar det lugnt så ingen behöver bli rädd.
Anders tar sig ett snack med honom och jag känner tydligt och på
ett obehagligt sätt när han "lämnar" oss. Det är lugnt i tre
dagar... sen står jag och maken i trädgården och jag "ser" hur
anden återkommer, går genom väggen helt enkelt. "Nu är han
tillbaka" säger jag bara. Det var han men han störde oss inte
längre. Jag kunde tydligt känna att han fanns där i rummet då
och då, man såg det på fåglarna men de var inte rädda mer. Han
gjorde som vi bad honom, taggade ner och alla var nöjda. När vi
sen skulle sälja huset 2007 finns det konstiga ringar/bubblor på
mäklarens foton just från de två rum där anden huserade mest.
Har inte fått bekräftat att det är orber än. Bilderna hittar ni
här.
Det sista jag säger innan jag stänger dörren för sista gången är
"Rolf - nu håller du dig lugn och skrämmer inte de nya
ägarna!!". De har iaf inte hört av sig, de nya ägarna så
antagligen är det lugnt.
Nu bor vi i nytt hus, med nya andar... men det är en annan
historia!
Min utveckling mot certifierat medium
kan du
läsa mer om här...
